Vår Square Historia

Sommaren 1990 Kom min dåvarande sambo hem och hade sett något coolt, som hon ville att jag skulle följa med och titta på. Som person av manligt kön tyckte jag att det var något tramsigt, men för husfridens skull följde jag med. Vad jag däremot inte visste var att det var en kursstart som skulle börja, så när vi kom dit tillsammans med ett gäng andra oförstående och förväntansfulla människor, var det bara att ställa upp för första tippet. Efter den kvällen var jag fast och jag fick inte nog av squaredans. Vi gick två kvällar i veckan och första veckan i maj 1991 var det dags för graduering. (Jag klarade mig) Jag blev nu upptagen i Southern Square Dancers Malmö som är min moderklubb.

Längtan efter höstterminens start och med avundsjuka ögon på dom som redan kunde Plus tog jag mig an Mainstream. Jag började även bli intresserad av det där med calling och på hösten 1991 uttalade jag min första ”Square Thru Four” och det märkliga var att dansarna lydde mig och gjorde vad jag sa. Jag hade god hjälp av min lärare och mentor Eva Svensson som hjälpte mig att komma igång.

På vårkanten 1992 gick jag så min första callerkurs för en mycket trevlig och bra caller Tomas Kristensson från Helsingborg som tyvärr tragiskt fick lämna denna jord efter en kort tids sjukdom. Jag lärde mig mer och mer, tränade så fort jag fick en chans. Hösten 1992 fick jag tillfälle att själv hålla nybörjar kurs tillsammans med en mycket trevlig kollega till mig Margareta Lundkvist. Tillsammans lyckades vi graduera ett 20-tal nya square dansare våren 1993, och en av dessa elever var för övrigt min son Freddie, men det är en helt annan historia.

Nu blev det kurser varje år och ju mer man själv lärde sig desto mer kurser blev det. 1998 fick jag äran att tillsammans med min klubb aktivt ta del i ett svenskt Convent som tillsammans med Energy squares avhölls här i Malmö. Det var mycket jobbigt, men också mycket trevligt och lärorikt att få stå som värd för ett så stort arrangemang.

Så blev det då millenniumskifte och vi överlevde, jorden gick inte under och square dansen fanns kvar. Nu fanns det ett starkt intresse för mina callerkunskaper på andra sidan sundet och jag började att calla festivaler i Danmark. Våren 2003 fick jag så en förfrågan om att även hålla kurser i Danmark vilket jag nappade på och började calla för Fredensborg SD.

Man har ju inte blivit yngre precis, vilket jag upptäckte 2003, då jag plötsligt var där, 50 år redan?? Jag som precis fyllt 30 tyckte jag. Vad gör man när man fyller 50, jo man ger sig själv en tur till squaredansens hemland USA tillsammans med min dåvarande sambo Ann for vi iväg för en femveckors tur till Nashville, Memphis, Oklahoma, Dallas, New Orleans och mycket mycket mer. Den 25 juni 2003 stod jag dessutom och callade på Nationell Convention i Oklahoma, och det var coolt.

År 2006 Callade jag på Danska Convention i Frederikshavn där jag plötsligt sprang på en dansk kvinna som kom att förändra hela min framtid. Ellinor, som hon heter, och som numera blivit min hustru är en fantastisk kvinna och kommer att ingå i resten av mitt liv. Tillsammans med Ellinor har vi nu startat Square Dance Travellers där vi anordnar resor med squaredans framförallt till Gran Canaria som vi nu gjort i snart 10 år och kommer att fortsätta med så länge det finns intresse.
Vi har även arrangerat resor till U.S.A. och National Square Dance Convention med massor av rundresor och turer med olika sevärdheter.

Kursverksamheten har jag nu trappat ner och slutat med att ha kurser i Danmark då det tog för mycket av min tid när man heltidsjobbade. Helsingborg har inga kurser kvar så där är det inte heller någon verksamhet, men lite C1 kurs som jag bedriver varannan onsdag i Lomma har jag än så länge kvar.

Nåja det finns faktiskt ett liv utanför squaredansen också, även om denna upptar det mesta av min tid. Ellinor och jag har nu börjat att förkovra oss i Bridge vilket vi båda tycker är väldigt roligt och ibland svårt och utmanande att bemästra.
Jag har ju nu också gått i Pension vilket innebär att man har massor av tid trodde jag, det känns som om man har mycket mindre tid och man undrar hur man hann med arbetet tidigare. Nåväl, jag försöker fortsätta med Square Dans och calling så länge min hjärna och ben kan kommunicera med varandra och att vårt liv fortsättningsvis innehåller både Bridge och Square Dans

I övrigt händer det inte så mycket i squaredansvärlden utan det blir tyvärr mindre och mindre som händer så det är väl upp till oss gamla eldsjälar som får se hur länge vi orkar dra lasset. det är ju inte mycket nybörjare som kommer in i vår aktivitet utan snart dansar väl de flesta som håller på A2 eller C1, men kanske hittar vi en ny ingång till forna tiders squaredans när vi var 3 eller 4 eller 5 hundra dansare på en vanlig festivaldans, Ja det var tider det.

Väl mött i en Square någonstans

Leif Ekblad